SAGAN OM FIDELUR
Det var en gång i ett land ganska nära ett gäng leksaker som kände sig ensamma. Leksakerna längtade efter någon som ville leka med dem, de längtade efter barn som skrattar, de längtade efter att bli någons födelsedagspresent,
ja de längtade till och med efter stökiga barnrum!
’Vad är vi för leksaker egentligen, om ingen leker med oss?’
brukade de säga till varandra. Sen försökte de leka med varandra så gott det gick. Riddaren på häst studsade studsbollar och den kramiga nallebjörnen läste böckerna. Speldosorna drog upp varandra och dockorna fyllde i målarböckerna. Trädjuren la pussel medan utklädningskläderna la sig ovanpå piratskeppet.
’-Det känns inte riktigt rätt det här.’ Sa den kramiga björnen och kliade sitt lurviga huvud. ’-Det blir liksom fel utan barn.’. Och det hade han alldeles rätt i, för riddaren tappade bort bollen, dockorna bara målade utanför och trädjuren hade ju inga fingrar, så det gick inte alls att lägga pusslen.
’-Men var är alla barn egentligen?’ Klagade den fina riddardräkten, som hade tröttnat på att hänga i piratskeppets mast. ’Tänk om det fanns en plats där barnen kunde se vad roliga vi är?’
’-Du menar en leksaksbutik!’ Ropade prinsessboken och suckade så att alla sidorna fladdrade. Sen blev leksakerna tysta, för även om prinsessboken hade rätt, så visste de inte alls var de skulle hitta en leksaksbutik för dem alla att bo i.
Samtidigt som leksakerna suckade satt det en leksaksfé och suckade precis lika djupt. Leksaksfén var ledsen för hon hade faktiskt inga leksaker att leka med, fastän hon var leksaksfé och allt!
’Det är som att jag har en liten ledsen fidelur inom mig’ tänkte hon för sig själv, ’och den lilla fideluren vill leka hela dagarna.’ Leksaksfén tänkte så att det knakade, hon visste nämligen att det fanns en lösning om hon bara kunde komma på vad det var. Och så fick hon idén!
’-Jag samlar alla roliga leksaker och öppnar en leksaksbutik!’ Sa hon högt, ’då kan jag leka och så gör jag alla barn glada också!’
Nu var leksaksfén lycklig igen och gjorde spännande planer. Ganska snart kom hon på att det är svårt att göra planer, att hitta roliga leksaker och att bygga en butik alldeles själv. Vilken tur då att hon var kompis med inte en, inte två utan tre prinsar! Leksaksfén berätta för prinsarna om den ledsna känslan och om hur gärna hon ville leka hela dagarna. Prinsarna ville genast vara med och leka.
’Vi hjälper dig förstås! ’sa den yngste prinsen.
’Jag ska hjälpa dig hitta leksakerna’ sa mellanprinsen.
’Jag ska hjälpa dig bygga butiken’ sa den äldste prinsen.
Leksaksfén blev superglad, hon kramade sina tre prinsar jättehårt och den lilla fideluren inom henne skrattade och hoppade, så glad var den.
De tre prinsarna gjorde precis som de lovat, tillsammans med fén letade de rätt på de ensamma leksakerna, de byggde en butik och snart kunde de öppna dörrarna för alla leksugna barn. Då blev studsbollarna studsade på rätt sätt, små barnfingrar kunde lägga pusslen, riddardräkten hittade en kompis i precis rätt storlek och den kramiga björnen fick så många nya kompisar att han inte ens kunde räkna dem alla.
Och kan du gissa vad leksaksfén döpte sin butik till?
Hon tänkte på den där glada, hoppande lilla fideluren inom sig och så kallade hon butiken FIDELUR.
Sen lekte de lyckliga i alla sina dagar.
